Djävulens färga vid Sysslebäck

Vid Sysslebäck skulle det vara färga för länge sedan. En gång så kom djävulen å skulle över med färgan. Han hade en svart häst, å själv var han fin som en herre. Han hade lång, svart rock å hög hals. Han hade så brått. Så fort hade färgkarlen aldrig kommit över med färgan. Djävulen drog själv. När han kom i land, så gick det så att elden slog upp under hästhovarna. Han fick en slant i hatten denne färgkarlen. När han kom att se efter, så hade det bränt hål i hatten, å slanten var borta.

Här uppe begagnade folk mycket brännvin, å det var det ena supkalaset på det andra i stugorna. Då svor de å kom ihop i slagsmål. Då kom gammel-Erik å skulle se, om han fick något med. Han väntade på att gubbarna skulle slå ihjäl varandra, för då fick han en ”stek” med. Han passa på å vis säj som en hund. Han var med på många ställen. Farfar min kom i möte med honom en kväll. Men farfar vek ur vägen å befallde sig i Guds händer. ”Är du djävulen så må du sjunke ned till avgrunden”, sade han.