Djävulen vid Färjan

Vid Sysslebäck skulle det varit färja för länge sedan. En gång så kom djävulen och skulle över med färjan. Han hade en svart häst, och själv var han fin som en herre. Han hade lång, svart rock och hög hatt. Han hade så brått. Så fort hade färjkarlen aldrig kommit över med färjan. Djävulen drog själv. När han hade kommit i land, så gick det så att elden slog upp under hästhovarna.

Han fick en slant i hatten, denne färjkarlen. När han kom att se efter, så hade den bränt hål i hatten och slanten var borta.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 17.