Den onda affären

”Spertus” var den onde själv. Han drog pengar till folk. Det var en som skulle bort å köpa sig en häst. Om natten så kom skam å kast pengar så att det ramlade på golvet. Det var på den tiden som de brukade plåtar.

När han behövde pengar, så fick han det fullt upp. Men en fick inte detta, om en inte lovade bort själ å kropp till skam. Sådana pengar varade till dess att benen hade multnat på den som givit sig åt den onde.