Björnen och pojken

Medan det fanns björn här, så kunde en inte vara säker på, om det var en riktig björn eller inte, som en träffa på. Jag minns de sköt en björn, som inte blykula bet på, utan det var en som hade varit och fått av kyrksilvret och stöpt i kulan med, och med den kulan sköt han björnen. På ett ställe hade en pojk kommit bort, och folk som var med och sköt denne björnen, påstod, att det var den pojken, som hade blivit björn. Innanför skinnet så skulle de hitta ett bälte och en kniv, som pojken hade på sig, när han blev borta.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.