Bergfolks mysterium i skogen

Det var mest i sätrarna som de fick se ”bergfôlk”. Det var inte många gånger som di visa sig, men de hördes när de kom med boskapen. Det pingla i skällorna, för vart djur hade en skälla. Det var inte fritt än jag hörde detta ett par gånger på den tid jag var i sätern. En gång stod jag på trappan. Det var i kvällningen. Det var alldeles som hela skogen hade fått skällor. Jag stod en lång stund å hörde på det, men till slut blev det tyst. Då tyckte vi allt det var bra att vi hade korna hemma, för en kunde inte veta vart di tog vägen, om de kom i lag med ”bergkora”. ”Bergfôlk” hade bå getter å kor. Å hund hade de som hjälpte sig att fös på å driv, så att de fick dem att gå som di ville. Hund fick en höra rätt som det var om kvällarna. Det var om kvällen de var ute. Högsta natten var det inte så farligt att en skulle råka dem, men om en kom in i skogen efter solnedgången, så skulle en inte vara säker. På den tiden man låg i sätern, så hade di stål med sig, för om di fick se en ”bergko” å kunde kasta stål över henne, så orka inte bergfolk locka henne till sig sedan.