Bergfolkets skräckhistoria

Det var fullt med bergfolk och berghundar i bergen. Det fanns i alla berg å under stenarna. Mor var rädd om oss, när vi var små, för hon trodde att ”bergfolk” skulle komma å ta en. Å vi var rädda. För vi trodde detta. När vi var ensamma hemma, så band hon på oss en ring eller något så att inte ”bergfolk” skulle kunna ta oss. – De hade kreatur. Ibland fick en höra skällan. Den lät så grant. Det var nästan som ett spel.

En gång så hade det kommit en ko bort. Farfar sade att ”bergfôlk” hade tagit den. Men han tog björnspjutet å gick till ”fugges” å högg det i tröskeln.

Når det led fram mot kvällen så kom kon, så att hon var dyrsvett. Då tog han björnpiken å kastade över kon tre gånger sen sköt han tvärt genom ladugården. Sen blev ingen ko borta.
Berghunden var som en stor räv. ”Bergfôlk” hade den med kreaturen.