Bergfolket och Kullen

Det var en "jättkulla" från Benäs, som blev "berg-- täja". Mor hennes gick åt skogen och ropa och skulle få fatt på henne, men det gick inte. Min far ropa på henne, men det gick inte. Men på tredje dagen gick käringen åt ladugården och sopade. Sen tog hon det på en spade och gick runt ladugården tre gånger. Tredje gången hon kom till dyngegluggen, så kastade hon in det hon hade på spaden och bad att der skulle komma tillbaka, som var borta.

Modern gick däråt hon tyckte, att kullan ropade. Och då fick hon se henne. Hon stod under en stor gran. Men hon ville inte gå med modern hem. "Nu i Jesu namn ska du med hem", sa modern. Då sjönk hon ihop och sen var hon som förr. Bergfolket hade förvillat henne. Hade hon inte kommit till rätta den dagen, så hade de tagit henne.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.