Bergfolket och deras hemligheter

Jag stod här på landsvägen. Då såg jag att det kom två karlar å tre hästar. När de kom till mig så var det inte mer än två karlar å en häst. När jag talade om, att de haft två hästar i följe, så blev de rädda. De viste inte om att de hade varit i följe med osynliga väsen. Det var inte annat än osynligt ”bergfolk” som hade varit med dem.

En fjärndel öståt här finns det bergfolk. De löste boskapen på kvällen. ”Jättkulla” reste med boskapen. Jag såg det, för hon reste om mig framifrån. Men det gick så fort så det var som om det sjönk i marken alltihop. Det var vid Ömtberget. Där hade de alla slags djur.

Vid Örsjön fanns de också. Jag var där. Jag hade tappar pipan min, men innan det blev morgon så kom de å talade om för mig att pipan låg på myren. När jag sedan letade där, så fick jag henne.

Det var många som hörde ”jättkulla”. Det var rammel i berget å skällorna ramlade.

Jag höll på att bränna tjära. Då kom det ett ”bergfolk” å högg i vänstra foten. Jag kastade mig upp. Då såg jag henne på ryggen. Hon var som en annan kvinnfolkmänniska. Rött kläde hade hon på huvudet.

Jag var på vakt nol på skogen. Då kom det e jänt å stod å glôm. Det var som en riktig människa. Men hon sjönk ned å blev borta, å då kunde det inte vara annat än ett ”bergfolk”.

Far min höll på å byggde. Då kom det bergfolk tätt förbi där han höll på. De ropa å skrek å lockade. Det var som ett vär skulle ha droge förbi. Men han fick inte något ont av det. Men det var inte bra att arbeta om kvällen, för om de fick höra det så kom de. Då kunde de riva ned alltsammans på natten.

Det var på ett ställe som folk höll på å byggde. Men var natt så var bergfolk framme å rev ned det. De ville inte att det skulle stå där, för de hade en väg där.

I Benäs var det rent omöjligt, för dit kom de osynlige å löste ut boskapen om natten. Om natten var det nästan rent omöjligt att vara där.

Benämningar på bergväsen: osynlie, bergfolk. Det var riktigt folk till att börja med. Men så var de blyga å gömde sig undan, när Jesus kom. Då lovade han, att de skulle få vara osynliga å gömda. Efter den dagen så blev det sådana här osynliga. Detta är som de gamle hade det för sig.

”Bergfolk” finns än i dag, å de har boskap, hästar, getter å kor de som vi. De är över allt, på marknaderna är de också med, men de är osynliga. Alla får inte se dem. Men det finns de bland oss som har ögon för dem. Men då är det farligt att tala om dem, om en får se dem för då kan en få slag av dem eller bli blind. En skall låtsas som om en inte ser dem å låta dem vara för sig själv.

När jag var ung så var det nära att jag skulle komma att gifta mig med en sådan som var släkt med de ”osynliga”. Det var en pojk som hade lagt sig i en säterstuga. När det led på kvällen så kom det en käring å en ung, grann jänta. Jäntan gick fram och tillbaka på golvet å spatserade. När jag nu går efter vatten, sa käringen, så skall du akta dig för pojken som ligger i sängen. Men när käringen hade gått ut, så tog pojken jäntan upp i sängen å gjorde barn på henne. När käringen kom in så vart hon ond. Men till sist sade hon att det skulle bli bra, bara han blev snäll. Jag ska göra så att det blir bra med er, sade käringen. De blev rika. Det var ätlingar till dessa som jag höll på å komma fast för.

Det var en ”jättkulla” från Benäs som blev ”bergtäja”. Mor hennes gick åt skogen å rop å skulle få fatt på henne. Men det gick inte. Min far rop på henne. Men det gick inte. Men på tredje dagen gick käringen åt ladugården å sopade. Se’n tog hon det på en spade å gick runt ladugården tre gånger. Tredje gången hon kom till dynggluggen så kastade hon in det hon hade på spaden å spaden å bad att det skulle komma tillbaka som var borta. Men gick däråt hon tyckte att hon ropade. Å då fick hon se henne. Hon stod under en stor gran. Men hon ville inte gå med mor hem. Nu i Jesu namn för Guds namn skall du med hem, sa mor. Då sjönk hon ihop å se’n var hon som förr.

Se’n när hon kvicknat till så talade hon om att när de ropade, så tyckte hon, att det var fullt med folk. Bergfolket hade förvillat henne. Hade hon inte kommit tillrätta den dagen, så hade de tagit henne.