Återkomsten av det förflutna

Jag såg bror min efter det han var död. Han kom å ställde sig vid mig. Inte ord sade jag å inte ord sade han. Jo han sade: ”Ajö Ola”, å sen gick han. Om det var något de ville uträtta så gick de igen. Om de inte hade hunnit med att ta adjö av någon kär, eller det var något annat de hade i sinnet.

I Båsta såg de rik – Knuten i stallet. Det var drängen som såg honom. Han var rik så de trodde att han hade pengar gömda. Men drängen trodde sig inte att tala åt honom, annars hade han nog fått reda på ärendet. Han vart död på natten av hjärtslag.

På Holmen såg de en död käring gå igen. Hon --- [?] som när hon var levande.

Om en sätter sig å sörjer en död riktigt, så kommer han tillbaka. Det var på ett ställe som ett fruntimmer hade dött. Då var det ett annat fruntimmer som sörjde henne så väldigt. Den döde kom igen å sade: ”Så länge du sörjer mig, så får du inte fred för mig, men du skall snart komma efter mig.” Det blev så.

I Benäs spökade det. Det domp i väggarna, så spikade det på vinden som när en slog spikar i en likkista å ramlade, slog i dörrarna.