Hästen och grannkäringen

Här i Timbonäs på ett ställe stod hästen alldeles dy blöt på morgnarna. Så gick husbonden till stallet en natt för att se, vad det kunde vara, som var åt hästen. Han fick se som ett bogträ rätt över ryggen på hästen. Han tog yxan och högg till. Då hade han huggit i lårbenet på en grannkäring. Hennes ben hade gått av.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.