Spöket som inte ville gå

Jag hade en morbror, han var sexton år äldre än min mor. De fick styvmor. Hon dog och sen skrömta hon så förfärligt. Min mor låg en gång och hörde, hur det plocka i skåpet med silver och glas. Morbror tog en stövel och slängde mot skåpet, men den börja åka fram och tillbaka över golvet. Han kasta den andre stöveln och sen sina trätofflor, och det blev likadant med dem. "Nu sliter hon väl ut skorna för mej", sa morbror. Då åkte dörren upp med en väldig fart och slog igen sen. Hennes man fick aldrig fred för henne, hon följde honom överallt. Men så gick han till prästen och de gjorde sällskap till kyrkogården, och sedan vart han av med henne.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.