Rössbergarn och den onde

Det var en de kalla Rössbergarn i Ölme, han fick åka med den onde, och rätt vad det var, så börja det att bära iväg över trädtopparna. Den onde sa, att han skulle till Rössberg för att hjälpa en piga att få barn, men först skulle han se till några, som spela kort efter vägen. Då skyndade sig Rössbergarn före hem. Pigan rusta sej och skulle ut, men han sa till matmora, att hon inte skulle släppa ut henne.

Den onde kom efter dit, men då var dörren stängd. Då ropa han: "Trebenstol, låt opp!" — Trebenstolar var farliga, det bruka min mor tala om — Trebenstolen skulle öppna, men då tog de bort ett ben på den.

"Trebånnekost, låt opp!" sa han då. — Kvastar med tre band om var också farliga —. Då stulta kvasten iväg och skulle låse upp, men de skar av ett band på den. "Hade jag trott det", sa den onde, "så hade jag inte låtit dej åka med
så långt".

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 16-17.