Vidskepelse och förgiftning

Jag tjänade dräng hos en bonde i mina unga år. Där hade de det bruket för sig, att de gav kreaturen "förgeft" innan de släppte ut dem på bete första gången på våren. Man gav var och en ko ett litet grand "makulje" (arsenik) i en degbit, och så bad man dem, att de skulle komma snällt hem om kvällarna. Drängkamraten jag hade var också vidskeplig. Han tog också litet av giftet. Men han var nära att somna av för alltid. Se han trodde, att han skulle vara skyddad för skogsrån, om han tog in sådant.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.