Vargarnas jakt på skogsrået

Det var så, att en skogsrå, som bodde i Erserudskogen, skulle till Kalvhagen för att köpa malt. Hon hade det stora saltkaret — sedermera kyrkans dopfunt — under armen. Men så kom en vargflock och följde efter henne. Emellertid sprang skogsrån allt vad hon orkade för att hinna undan vargarna. Hon orkade svinga sig upp i en glugg till ett ränne vid Kalvhagen. Där satt hon i gluggen med benen ner och retade vargarna: "Tasse, ta fot, Lasse, ta fot", sa hon.

Men en dräng fick se henne, och han smög sig upp på rännet genom en glugg och rände skogsrån i ryggen och sade: "Lasse, ta då gärna alltihop!" Och skogsrån föll ner och blev uppäten av vargarna. Men sedan kom hennes saltkar till kyrkan och användas till dopfunt.

Prästen Alstermark hade påstått, att man hade skaffat hit vargarna för att de skulle rota ut skogsråt.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.