Tomtar och gamla traditioner

Far brukade inte ha så mycket att tala om, men "tomtegôbbra" talade han om flera gånger, för han trodde att det fanns sådana. De fanns över allt men de ville helst vara där det fanns människor och djur. I Sandtegen fanns det "tomtegôbba" sade han. De gick alldeles "ryggbare" där om kvällarna. En gång var husbonden i stallet å skulle ge hästarna till kvällen. Å då råkade han att ryta till ett slag åt hästen, som inte ville stå stilla. I detsamma kom en liten gubbe med röd "luva" å slog till honom en örfil, så att han inte visste var han var på en lång stund. En annan gång så såg de flera tomtar som sprang omkring husen. Det såg ut som om de lekte och sprang efter varandra. När husbonden skrattade så blev de alldeles borta.
Tomten visade sig som en människa. Jag har aldrig sett någon sådan fast jag legat i milor och varit ute mycket, men jag minns så väl hur de gamle talade om honom. Han var inte större än ett gammalt barn. Han var klädd i röd luva å grå vadmalskläder. Byxorna gick inte längre än ned till knäna. Strumporna voro som folk brukade mest den tiden, vita eller gråa. Så hade han träskor på fötterna. Det fanns tomtar både med och utan skägg. Jag hörde talas om båda delarna. De skulle vara eldröda i ansiktet, ha stor, näsa och stora skapra ögon. För det mesta var han osynlig. Det var bara när han trodde sig vara ensam som han var synlig också när han ville slå till någon.
Tomten uppehöll sig i uthusen. Han tyckte om att bo i gamla fallfärdiga hus. Sådana ville han inte lämna. För om en rev ned sådana hus, så stannade tomten kvar ändå och det gick inte an att bygga nytt på den gamla tomten för han rev ned så fort de byggde. På somliga ställen var det bara en tomte, men i Sandtegen fanns det flera.
Andra ord för tomte: "Pyssling", nisse.
Tomten var ond eller god allt efter som han blev omhuldad till. Det var inte värt att gå till ladugård eller stall på kvällen och Snudra, skrika el. ställa till väsen. Gjorde man det , så fick man ont av honom. Hamn kunde bli så farlig att han kunde släppa ut alla kräken å slå i väggarna. I Skarbol kastade han ned stenar genom skorstenen på natten, å det var för att inte han hade fått fred på kvällen. Han var god emot kreaturen, för dem gav han att äta. Hästen skötte han om Så bara han inte på något vis blev ofredad, så var han god och snäll både mot människor och djur.
Tomten bar foder till ladan, för det hörde jag mor tala om, en tomte hade kommit till en lada med några strå på ryggen. Men fast det såg ut som att det hade varit några strå så var det så mycket, som han skulle ha fraktat det med häst. Om någon hånade honom, så gick det inte väl för den. Tomten blev ond för sådant och det dröjde inte förrän han hade slagit till.
Han tyckte om att få nya kläder, men han blev så högfärdig när han hade fått dem, så det var bara dumt att ge honom något. Mor talade om efter sin mor, att en tomte brukade å hjälpa till att sikta mjölet i boden. Det var bara att ställa fram det på kvällen, så var det siktat och färdigt på morgonen. Framtill julen så hade barnen fått syn på honom å de talade om att han hade så trasiga kläder. Då tyckte de att det var synd om honom å sydde kläder, som de hängde in i boden där han brukade hålla till. På morgonen när han kom i boddörren, så fick han se tomten. Han skrattade och sade att "grann gosse siktar inte mjöl mer", å så blev han borta. Ingen fick se honom mer, å aldrig blev mjölet siktat mer.
På julkvällen så skulle tomten ha ett "bräddat" fat med julgröt. Det ställde de i stallet eller lagården. Det var å mormors tid de brukade så. De som gjort det i senare tid ha smugit sig till att göra det för att inte folk skulle skratta åt dem.