Pukharen och den onde

Det gick inte att få en pukhare annat än med den ondes hjälp. På nyårsnatten skulle han göras. Då skulle man ha en gammal kvast eller visp med, som var stulen. Kohår och svinborst och allt sådant, som man hade stulit med sig från andra, skulle man ta med till kyrkan. Där fick man se den onde, och han gjorde liv i detta.

Pukharen drog hem mjölk. När han kom med mjölken, så spydde han upp den i fat, som ställts fram.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.