Mysteriet om sjöråa

Sjöråa har jag själv sett. När jag var pojke brukade jag vara ute i sjön och ro svervel efter lax. En gång fick jag se en halv båt komma upp alldeles intill min. Det var, som om den hade kommit upp ur sjön, och den började genast sätta fart utåt sjön. Sjörån stod och höll i skotet. Hon hade ett gammalt lakan till segel. Det skulle föreställa ett råsegel, det var fäst vid en mast. Det var konstigt att hon kunde segla under det att sjön låg stille blek. Men det gick för full fart. Men så snart som hon hade kommit ur synhåll, kom det en häftig stormby. Men då hade jag redan båten fast vid land.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 34.