Julotta och dödens mysterier

Di gamle för i vala påstog att di dö Wide tjänst i körka öm julotta, inna den rektie tjänsta börja. Så hörde ja berättes, att ett fruntimmer kom för tilit te körka öm julotta. Ho träffa på di dö. Men ho hade knappt hönne inom dörra, för än en anhöri te henne kom å ba, att ho skulle avlägsne sej. Ho feck lämne näsduken te döm, å den plocka di sönner i små, små beter.

Di sjöng en psalm:

"Mä gulöm ben, så dansom vi,
mä kallöm mun, så sjungom vi."

Va dä sandkorn i bänkera på julotta, så ansåg di gamle för säkert, att di dö hade vare där.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.