Jätten och prästen

När jag var liten, talade mor om för mig om en jätte, som hade byggt en kyrka. Prästen hade ingen kyrka, och så träffade han jätten en dag. "Om jag ska bygga kyrkan åt dig", sade jätten, "så ska du ha reda på namnet mitt, innan jag kommit så högt, att jag satt på tornet, annars så skall jag ha ditt huvud". "Du kan börja bygga", sade prästen. Men den ena dagen gick efter den andra och prästen fick inte reda på namnet. Men så gick han i skogen och där fick han höra e, som sjöng för en unge:

"Ro, ro, barnet mitt,
snart kommer far din Kin
med prästens huvud på ett silverfat."

Nu fick prästen lov att skynda sig till kyrkan. När han kom fram till kyrkan, så skrek han: "Hör du Kin, du ska sätta spiran rätt!" När jätten fick höra namnet på sig, så blev han så ond, så han tog halva tornet och kastade i backen. Själv föll han ned död. Men nu hade prästen en kyrka.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.