Gråklädda tomtar och kalvar

Tomtegôbbera va små å gråklädde alle ihop. Å bare di inte rette dôm nô, så va di ganske snälle. Men di va snarstöckne å sej, så di tôlde inte nô nôjs. Åtminstone va den så, sôm ja hade när mej. Den va gråklädd, hade hög hatt söm kunne vare en fot hög. Dä slog aldri fel änne att koa hade hö å äte hele natta. Å när ho kalva, hade ja intnö besvär mä dä heller. Kalven kom så ordentlit ifrå koa å i ketten sôm ja skulle ha gjort dette sjôl.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 90.