Forsgubben och rosorna

Forsgubben var detsamma som Näcken. Det var en spelman vid Dejeforsen i Nedre Ulleruds socken, som ville lära sig att spela av forsgubben. Han skulle ta en svart katt med sig och gå till forsen och ställa sig under bron. Detta skulle han göra tre skärtorsdagsnätter i rad. Tredje skärtorsdagsnatten så skulle Näcken lära honom spela. Han försökte i två nätter, men han höll på att bli sönderriven av katten. Så den tredje natten vågade han inte.

Så kom han en gång att gå över en bro. Han fick höra musik under sig. Han stannade och hörde. Det var så grann sång. Då var det forsgubben som sjöng: "På domedag, på domedag skall jag få nåd". "Nåd får du aldrig", sa den som stod på bron. "Så sant blir jag salig på domedag", svarade forsgubben, "som att det skall växa rosor på denna bro". När han kom och gick tillbaka, så var det rosor på bron.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 30-31.