Skatans rötmånad hemlighet

Jag hörde mor min tala om, att under rötmånaden så var skaterna borte från trakten. Och hon påstod, att de knappt kunde få se till en enda skata under den tiden. När rötmånaden var ute, så kom de tillbaka, och då var de ruggiga kring halsen, de var nästan bara på nacken.

De gamle hade fullt och fast för sej, att Skam hade oket på dem och körde hö med dem. Att han kallade ihop skaterna till att tjäna sej i både ett och annat ärende, det var så säkert som amen i kyrkan.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 19.