Näcken och den vita hästen

Näcken skulle väl i allmänhet se ut som en bra nog gammal gubbe, men han kunde förvandla sig ibland. En gång hade han förvandlat sig till en stor vit häst och kom upp på land, och där var det en hel hop barn, som ville rida på honom. De plockade sig på allihop utom den minste, för den var bara två år och räckte inte upp. Då sa han: "Ja näcker inte opp". Men då strök hästen dem av sig allesammans och hävde sej i sjön igen, för när hans namn blev nämnt, så hade han inte makt med dem.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 26.