Grisar i natten

Far hade sett något så konstigt en gång. Han var ute och färdades på vägen. Rätt som det var så fick han se en hel rad med grisar springa framför sig. De var med ett långt stycke. Men så blev de alldeles tvärt borta. Inte ett ljud hörde han. Det var spöke. Det var en torsdagsnatt, och då skulle en kunna få se sådant styggt, om en inte var för rädd.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.