Bonden och trollet

Det var en bonde från Ölme, som skulle fara till julottekyrkan, men han kom inte längre än på skogen mellan Kristinehamn och 'Ohne, förrän han mötte ett troll. Han såg, att de satt vid dikeskanten och kalasade. När han kom mitt för, så kom trollet fram och räckte honom en bägare och bad att han skulle dricka "julabuska". Han tog bägaren och gjorde som han skulle dricka. Men så slängde han ut det som var i bägaren, så att det kom litet på hästen. När han korn att se efter, så var håret av och det hade frätet på skinnet, så starkt var det.
När han hade kastat ut det som var i bägaren, så red han så fort han kunde och tog bägaren med sig. Det tyckte inte trollen om, utan de satte efter honom, och det var nära på att de skulle hinna honom, men då fick han höra att det skrek:

"Rid inte vägen den breda,
utan över åkern den tvära!"

Då satte han rakt över åkern. När trollen såg det, så var de inte god att följa med, utan de fick springa längs efter. När de hade kommit till andra sidan åkern, så hade bonden hunnit fram,, till kyrkan. Och till kyrkan trodde de sig inte fram. När han for tillbaka, så var det dagen, och då var inte trollen framme, utan han fick ha bägaren i fred. Detta talade mormor min om som de hade talat om det för henne.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.