Skogsråets svartsjuka hämnd

Mor tala om att det var en, som fick ungar med en skogsrå; hon hade fått makt över honom. Han höll på att kola i samma skog i flera år, och det blev den ene ungen efter den andre. Men till slut så tyckte han, att han skulle få gå hem och hälsa på. Det skulle han få, men när han kom tillbaka, skulle han packa tre gånger i en tall, innan han gick fram till milan. När han kom till tallen, så brydde han sig inte om detta, utan han gick på. Då fick han se ett kvinnfolk, som hade så lång näsa, så hon begagnade den till krok. Rumpan skvätte hon vatten med och släckte kolen, och händerna hade hon till hacka. Då blev han rädd. Men så fort hon fick se honom, blev hon som förut. Han undrade över, hur han skulle bli av med henne och ungarna. Så träffade han en klok gubbe, och då frågade han denne, valles han skulle bära sig åt. Då blev han lärd, att han skulle spänna hästen för en kolryss, så skulle han fara ut på en sjö med dem. Det gjorde han. När han kom ut på sjön, så kom det en skock med vargar. Då var han kvick att spänna från hästen och så satte han sig upp på ryggen på den och red. Vargarna tog både skogsråg och ungarne och rev sönder och åt upp.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.