Osynliga i stallet

Morbror min tjänade dräng på ett torp under Nors prästgård. Han talade om, att de hade så många konstigheter för sig där. Om morgnarna så gick torparn alltid åt stallet först och var gång han kom dit på morgonen, så tog han mössan i handen och hälsade. När jag frågade, varför han gjorde så, talade morbror om, att han hade fått till svar, att en skall inte försmå de osynliga, för de är mer till tjänst än till skada. Morbror fick aldrig gå först till stallet på morgonen eller sist dit om kvällen. Torparn var väl rädd för att morbror skulle ofreda de små.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 91-92.