Mörkets uppenbarelse

Bror min såg fan vid kyrkan en natt. Han kom efter vägen som en stor, lurvig, svart hund. Elden sprutade ur halsen på honom. När bror min tittade sig tillbaka, såg han inte spår av hunden. Men den lede var det i alla fall. Bror min var inte rädd av sig, och det var därför han fick se honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg.