Gasten i kvällningen

Det var i kvällningen som en kunde bli gastkramad. Sådant kom så hastigt på. Man blir tvärsjuk i hela kroppen, och benen vill inte bära en. När jag var pojk, så sa mor att jag hade varit ute för gasten en gång. Det var i kvällningen. Jag kom in och var så sjuk. Jag fick ta av mig, så att jag stod mitt på golvet i bara skjortan, så tog hon ett eldkol ur spisen, så släppte hon det mellan skjortan och kroppen. Så gjorde hon tre gånger. Sen fick jag lägga mig. Nästa morgon var jag bra.

Gasten var ett slags spöke. Det var vålnad av en död eller tockere döda, som inte fick vila i graven. Jag har inte sett gasten, men som de gamla beskrev den, så skulle han vara som en fågel. När han flög, så lät det som när man handskas med torra fårskinn. De gamle sade, att när de fick höra honom, skulle någon komma i olycka. Det var farligt för att någon skulle drunkna.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.