Farfar och tomtegubben

Farfar talade om tomtar. Han och en kamrat hade gått upp i en lada för att skrämma flickor, som låg där. Men rätt som det var började kamraten att läsa böner. Dagen efter talade han om, att han hade sett en liten gubbe, som satt hopkrupen i ett hörn av ladan. Han hade en röd mössa på huvudet, långt rött skägg, stor näsa och var gammal och skrynklig i ansiktet. Han satt och tittade rakt fram. Både kamraten och farfar knallade sig däna ur ladan och det fort. Farfar såg inte gubben, men han förstod att det var något konstigt på färde, eftersom kamraten läste böner.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 91.