Tunga bördor på isen

Det lär vara så ibland att en del lik blir så tunga att det är nästan omöjligt för hästarna att dra dem. Det skulle ha varit så med en gubbe uppifrån Tönnet. Hästen fick dra så mycket han orkade fastän det var på blanka isen. Det var på vintern och älven var väl frusen så att de körde på den. När de kom i land vid prästgården så var hästen alldeles löddrig så hårt hade han fått dra.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s. 85 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]