Spel-Johan och forslåten

Det var en man, som bodde på ett ställe här. Han kunde spela fiol som ingen annan. De kallade honom Spel-Johan. Han satt och mette på en timmervälta en natt. Det regnade och därför nappade det bra. Som han satt där, fick han höra en låt så grann, som han aldrig förr hört. Den präntades så i minnet, att han aldrig glömde den. Låten kom från älven och forsen. Han kastade metspöet och gick genast hem och tog ned fiolen från väggen och spelade strofen. Det var en polska. Husfolket därhemma trodde, att han blivit stollig, för han spelade den samma strofen gång på gång, och de hade aldrig hört honom spela den förr. Han påstod, att ingen annan än forsgubben hade lärt honom den.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 32.