Skydd mot ondskans makter

De hade mycket att tänka på för att vara skyddade emot trolldom förr i världen. Stål och eld skyddade emot allt. När de hade småbarn i huset måste de vara särskilt försiktiga för att inte de skulle bli bergtagna, i synnerhet innan de blev döpta. Då tordes de aldrig släcka elden i spisen. Och även sedan de blev större så satte de en synål i mössan på dem om de var tvungna att gå ut med dem. Det har jag sett med egna ögon. När det var mörkt så hade de onda makterna mera makt. De ville inte gärna hämta vatten sedan det blev mörkt men ibland kunde de ju bli tvungna, men då lade de stål i ämbaret och så spottade de i källan innan de gick därifrån, men det gjorde de om dagen också förresten. Om de mötte kvinnfolk först när de skulle gå någonstans så skulle de också spotta, för kvinnfolksmöte var skadligt för både manfolk och kvinnfolk. Mötte de en katt så spottade de också och när de skulle meta så spottade de på masken. Det håller de förresten på med än idag.

I ladugårdarna hade de tjärkors på dörrarna för att inte något ont skulle kunna komma in där och ibland hände det att de borrade hål i trösklarna och hällde dit tjära och sedan slog en tapp över. När de släppte ut korna först på våren så slog de alltid fast stål i tröskeln så att de fick gå över det. Då skulle det inte komma något ont åt dem under sommaren, trodde de. Över stalldörrarna brukade de ofta ha hästskor uppspikade och det var väl också för att skydda emot trolldom kan jag tro. Om det var något som skrämde hästarna ute på vägen så skulle de spotta igenom betslet så försvann det som hade skrämt hästarna.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s.55-56 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]