Skogsrået och modet

Mormor berättade att de bruka fälle grove trä i skogen på våren, sen klöv di disse i sex klöfter. Dette när dä va brist på slan. För dä mesta va di allti två, när di klöv, men så va dä en gobbe, som skulle vare mer modi än di andre, så han geck ensam. Han svor på att han inte va rädd. Räss som han stog där, så trädde skogsråa fram å ba att ho skulle få hjälpe honom. Han va inte vidare trakterad å dette, men han våga inte heller neke. Dä geck mä liv å lust. Bare dä ble e litta spröcke, så tog ho tag mä bägge hännera å drog isär stockera. Men te slute så ble ho närgånga. Då fann han på å fälle e tämmeli grov slan å gjorde en grov kil å slog i den lite framom. När ho hade stöcke den ene hanna i spräcka, så passa han på å slog ur kil, så att hennes han ble settane i stocken. Sen sprang han sin väg.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.