Mysteriet i natten

En gång när de äldre utav barnen var små så vaknade mor och jag utav ett förfärligt hemskt ljud. Det var i en gammal bruksbyggnad. Vi har aldrig hört något så hemskt. Vi tyckte att det hördes ovanför och ett tag lät det som om det skulle vara inne på gången ovanför. Det bodde en familj ovanpå också och de tyckte det lät som om det var nere hos oss. Jag fick på mig litet kläder så fort som möjligt och sprang ut för att se vad det var och husfadern i den andra familjen kom också ut. Men vi kunde ingenting se och ändå var det var bra långt fram på våren så nätterna var ljusa och dessutom var det månljust. Det lät väl närmast som om en hel hop plågade smågrisar hade skrikit på en gång men det var inte riktigt så heller.

Jag har funderat mycket på vad det där kunde vara för något men jag har inte kunnat få någon förklaring. Men jag kommer ihåg att de i min barndom talade de om Odens jakt och den skulle låta mycket hemskt. Det var Oden som var ute med sina hundar och jagade sade de och man hörde hundarna skälla. Ibland var de nere på jorden och ibland uppe i luften. (Anm. gjord av Olle Lindskog: Det torde ha varit någon som spelade ”hartsfiol” hos berättaren).

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s. 85-86 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]