Möte med det onda

Det var ofta som folk mötte fan i forna tider. På skogen mellan Tutemo och Gräs hade man sett honom; där hade han en riktig stråkväg. Jag tror att det var honom jag såg där en gång. Det föreställde en mycket lång person, och jag såg att det rasade eld ur halsen på honom. Dä brann å lyst å sprut ell å'n.

Skam kom in på ett ställe i Gräs och då liknade han något slags djur, men han hade horn på knäna. Gubben på stället blev rädd och smet ut till drängstugan för att hämta sin son till hjälp, men sonen vågade inte följa med in. Då måtte han be drängen om hjälp och denne var modigare. När de kom in, så tog de fram en postilla och började läsa. Och så ropade de båda, att om själve Satan hade kommit in i huset, så skulle han i Jesu namn drivas ut. Och då fick Skam brått. Han for upp genom skorstenen och slog sönder spjället och försvann. Men det dundrade hårt i skorstenen, när han for. Efter den dagen kom han inte mer på besök till den stugan.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 15.