Lill-Ola och tomtegubben

Det var en gubbe på skogen som de kallade Lill-Ola. Han var på väg hem på kvällen dagen före julafton och när han kom till ett ”le” som de kallade Brattumle (Brattum torde var ett finskt namn) mötte han en tomtegubbe och den talade om för honom att det var julafton dagen därpå. Han trodde mycket på tomtar den där gubben och talade mycket om att han hade sett dem.

Annars talade de mycket om att när de låg vid milorna och kolade så kunde tomtegubbarna slå i dörren och väcka dem om det var något fel med milan. Men det var bara om de höll sig god vän med dem. Men om karlarna var ute sedan det blev mörkt och gjorde något onödigt arbete så hämnades tomtarna med att spetta i kolbottnen eller hugga kolved eller göra något annat bullersamt arbete så att inte kolargubbarna fick nattfred heller. Men när det var så syntes det aldrig till dagen efter att de hade gjort något. Annars var tomtegubbarna hjälpsamma om de blev väl behandlade.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan.