Kastade mynt för motvärn

Vid flötning så hade de god hjälp av henne. Den tron satt i fullt och fast i min ungdom. Och jag trodde det jag också. Jag minns så väl att vi kastade i penningar — femöringar — för att det skulle bli "motvär" och vi skulle få vila. När vi kastade femöringen, så skrek vi: "Blås på, Kajsa!" Vi trodde som de gamle och gjorde som de gamle.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 33.