Gäddan från sjöråa

Sjöråa fanns i Skeppundstjärnet. Det var så att en käring och en gubbe var på slåtter. Då hade de drag med sig, som de skulle ro på sjön. När de skulle fara hem, så ville gubben att de skulle fara efter alla vasskanter. "Nej", sade gumman, "vi far gint över sjön, för är det så att "gomora" vill ge oss något, så ger hon oss det ändå". Den gången fick de en gädda på ett helt pund. Kajsa i Äskogen, som gumman hette, hade inte glömt detta, när hon var nittifem år, att hon hade fått en så välsignat stor gädda av sjöråa.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 37.