Blodets mystiska bruk

De tog alltid vara på blodet när de slaktade och det gör de väl än idag. Svinblodet satte de mest värde på. Förr använde de inte så många sorters blodmat som nu, utan det var mest paltbröd. Det bakade de som vanligt bröd och gömde. Då de använde det var det som sten och då kokade de det i vatten.

De brukade slå åder mycket förr. Ibland blir en del av blodet tjockt och svart och det är inte nyttigt utan när de fick så slog de åder och tappade ur tills det blev tunt och rött det som var kvar. Det var en gubbe i Tönnet som brukade slå åder på sig ibland. Då tog han och slog åder på överarmen och så satte han munnen för och drack upp det så länge han kunde få något. Annars var det alltid vanligt att de drack blod t.ex. när de hade skjutit en älg. De trodde visst att de skulle få bättre jaktlycka då, men annars är det ju inte underligt att de drack blodet när de hade sprungit länge och var uttröttade.

Om de skulle sätta skott eller så på någon så redde de sig med hår, naglar och trådar ur kläderna men om de fick blod utav den som de ville trolla på så var det ändå mycket säkrare. Om man tyckte om någon som inte brydde sig om en, så kunde man vända kärleken till sig genom att ta tre droppar blod ur vänstra namnlösen (pekfingret) och ställa så att den andra fick dricka det. Det kunde ju gå genom att ha det i kaffe eller så.

Nog har jag hört om att blod efter trollkäringar skulle vara nyttigt att ha till trolldom, men jag vet inte hur de använde det.

När de skulle svära sig under djävulen så fick de skriva kontrakt med honom och där lovade de att han skulle få ta dem efter döden om han bara hjälpte dem medan de levde så att de lyckades i allt vad de gjorde. Och så skulle de sätta namnet under, men det dugde inte med bläck utan det skulle vara blod och vänstra namnlösen. Och när det var underskrivet så skulle de gå en ed. Då skulle den som svar ha ett svart kläde för ansiktet och så var det en som förestavade eden. Det skulle vara en som hade svurit sig under djävulen förut som gjorde det. Eden hade samma innehåll som kontraktet. När det var färdigt så hade de makt att uträtta allt både ont och gott i djävulens namn. Men den som hade svurit sig under djävulen miste sin skugga. Den tog han i pant.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s.65 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]