Bergfolkets bröllopskupper

Inne i Dalarna på skogen kom bergfolket till en säterstuga och skulle hålla bröllop med säterjäntan och så skulle de bergtaga henne sedan förstås. De kom så att hela stugan blev full och började rusta till kalas och kläda bruden. Hon var ju alldeles ensam och kunde inte få någon hjälp men hunden hennes förstod att det var något på tok, så han sprang hem till gården och bar sig åt så att de begrep att det var något galet. Då gick jäntans fästman upp till sätern och fick höra vilket liv det var där inne och förstod hur det var fatt, så han kastade kniven så att den fastnade i dörrposten och då blev det fart på dem. De måste ge sig upp igenom skorstenen och han hörde att de skrek: ”Olle ta brura, Olle ta brura”. Så det var väl den som hon skulle gifta sig med som hette Olle. Han försökte få henne med också men han hade så bråttom så han fick inte med mer än hennes ena sko. När sen fästmannen kom in var hon ensam i full brudstass och guldkrona hade hon på huvudet. Den skänkte de till Äppelbo kyrka sedan för det var på skogen i den socknen det skedde.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s.66 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]