Barnens sjukdomsmyter

Om små barn var sjuka så trodde de gärna att modern hade varit oförsiktig under det hon gick med barnet och för det så var det en hel del som hon skulle akta sig för under den tiden. Om hon fick se något som var kluvet på något sätt eller låg öppet med liksom en ingång så kunde barnet få kluven läpp. För det så lade de skacklarna i kors när de hade tagit ifrån och de lät inte yxan sitta kvar i huggkubben. Om den som gick med barm fick se en eldsvåda så kunde barnet få vådeldsmärken på kroppen; det är röda fläckar som kan bli mycket stora. Hon fick heller aldrig se på när de slaktade för då trodde de att barnet skulle få fallandesjuka. Det talar de allt om än att barn kan få något fel som påminner om något som modern har blivit skrämd för men om det är någon sanning i det, det är inte gott att veta. Om de fick se en orm så kunde barnet bli ormögd. Så kallas det när ögonen liksom rullar i huvudet så att de aldrig kan hålla dem stilla. När jag gick i Hole skola så var det en flicka där som var ormögd och hade liksom stora fjäll över hela ansiktet och hennes mor skulle ha blivit skrämd en gång utav en orm som låg på trappan.

Annars så räknade de ut var de kunde ha fått en sjukdom och en del hade de fått i vattnet, en del i jorden och en del i luften. Eller också trodde de att de hade blivit gastkramade. Då blev de loja och slöa och för att bota dem för det stöpte de bly i vatten över där de låg. En del andra sjukdomar botade de med att släppa eldkol emellan skjortan och kroppen på dem. Annars kunde de ta en glödande trästicka och göra ett kors över dem. Men det är bara sådant som jag har hört men det att de har stöpt i vatten över dem, det har jag sett många gånger. Annars om de fick någon slags värk eller så då kunde de sätta fast den i ett träd. Då tog de en sticka och petade där de hade ont och sedan stack de in den i barken på ett träd och då gick värken in i trädet i stället.

De trodde att Näcken kunde sätta sjukdomar på folk också och därför hade de alltid stål i vattnet innan de började bada.

Källa: Lena Calmestrand 2013: Om Ekshärad vill jag berätta. Trollhättan. s.60 [Tryckta uppteckningar ur DAGs samlingar]