Troll och gammal folktro

I Ulverud här i sockna hade min man en farfar. Å denne hade en bror, som hade vôre te stalle på kvällen. När han kom te å lyse i krôbba, så hetta han ett par små rö vanter där. Han tog dom mä sej in. Men då sa den gamle farfarn bestämt ifrå, att han genast skulle gå å lägge dom på samme ställe, där di låg. Dä gjorde han. På môran va di allt borte.

Dä geck inte an å noge (vidröra) di persedlera, som hörde tômtegubbera te, för då kunne dä bli sjukdom änne annan otur.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 97.