Svärfar i mörka träsket

Jag hade en gammal svärfar, som var så illa kommen för en dagståndere, Han skulle gå rakt till detta ljuset, för det var kväll, men han kom alldeles vilse. I stället så kom han längre och längre in i en sankmark och höll på att bli där. Denne dagståndern hade en lykta, men vad fort som svärfar gick, så kunde han inte hinna upp denna lyktan, och till slut blev hon alldeles borta ur sikte.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.