Strömgubben i smila

Mor talade om att det fanns en strömgubbe i smila här. Hon tala om, att mormor bruka vara åt sin karl, att han skulle sova om dan, så att han kunde vaka riktigt om natten. Han bruka då alltid svara: "Det behöver du inte vara bekymrad för, för min lille gubbe väcker mej allt.". En natt låg han i smija och hade somnat. Under tiden hade det tagit eld i kolbingen och brann riktigt, men han tala om, att den lille gubben hade väckt honom med att ropa hans namn. Varmen blev släckt fortare än vanligt. Men det var ingen mer än han, som hade nytta utav gubben. Somma var helt och hållet bet för honom. Han kunde ställa det avigt för dem på alla vis.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 29.