Soldaten och sjöråa

Dä, va en soldat i Butorp, som va ute för sjöråa. Han rodde i sjön, å då geck dä ett fint fruntimmer ätter Janne. Han skrek på henne: "Jungfrua ha tappa näsduken!" Men dä skulle han inte gjort, för nu feck ho makt över'n, så ho kalla'n när söm helst på natta. Han va tvången iväg, när ho roppa. Han feck öpp öm nättera å ner te sjön, men när söldaten va på Trossnäs på fälte, sköt di över'n, å senna ble han kvett för sjöråa.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 35.