Strömgubben vid fallen

Strömgubben höll till vid vattenfallen. Han hjälpte mjölnare och smeder, men om de på något sätt var led mot honom eller förargade honom, så betalade han dem med att stanna kvarnen eller vattenhjulet. Eller han kunde dra på för mycket vatten, så att kvarnen fattade eld. Detta väsen var inte större än en tomtegubbe. Om strömgubben fick en tobaksbuss, så kunde han visa sin tacksamhet med att spela en strof.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 29.