Tomtarna som stjäl säd

Det var på ett ställe som allting var så drygt. Det var nära på omöjligt att göra slut i ladan, när de tröskade. Gubben tröskade och tröskade, men på morgonen så var det lika mycken säd i ladan igen. "Jag skall fäll se efter, vad det kan vara fatt", tänkte gubben. Så han tog drängen med sig och gick åt uthusen om kvällen. Drängen fick stå på den ena sidan dörren och bonden på den andra och hålla utkik. När det led mitt i natten, så kom det fler stycken små grå gubbar med röda toppluvor. Det var en som var mindre än de andra med. De ställde sig att mysa och så kastade de ner var sin nek, men den lille hade inte mer än ett enda ax. När han kastade ner det, så pustade han så tungt och ställde sig att titta på det. "Det var ju inte något att pusta för", tyckte bonden. "Jaså, tycker du det", svarade tomten. "När jag får dragit härifrån så mycket som jag dragit hit, så får du se." Efter den dagen började tomtarna att dra från gården. Och till slut blev bonden utfattig.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 98.