Tomtar och en drängpojke

Mor påstod att hon hade nytta av tomtarna. Men så fick de mat av henne. Varje julkväll så ställde hon julmat i boden, så att de skulle få ta sig till bästa. Hon påstod, att de åt ur maten. Men det var på ett ställe som en drängpojk inte hade haft bättre förstånd än att han hade gått och gjort sina behov i maten, men han fick så pass stryk av tomtarna, så han fick men i hela sitt liv.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 99.