Mysteriet i skogen

Farfar skulle vara i skogen en gång och bränna tjära, och då fick han se henne. Hon kom och var som en annan dam och gick fram till elden och ställde sig och tog upp klänningarna och värmde röva sin. Hon pratade med farfar, men han var inte noga med att svara. Till slut så frågade hon efter namnet på honom. Han trodde sig inte om att tala om det riktiga namnet utan svarade, att han hette Sjöl. Så ville han bli av med henne, för han var rädd för henne. Han tog het tjära och slog i rompa på henne. Då hoppade hon högt och skrek att "Själ ha bränt mej". Hon blev borta, men han hörde skriken långt in i skogen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.